Hemresa i gränslandet.

I vagnens tysta ensamhet sveper jag genom vårskymningen. Genom mörknande skogar där snön dröjer kvar. Förbi massabruket där de blir till ånga. Mellan det som var mammas värld och det som var pappas. Hinner jag ikapp tiden. Ser jag upp mot fästningen där jag var med honom en dag nära slutet. Vid kanonerna som längesedan tystnat. Där grannfolken stred mot varandra och kungen stupade. Reser jag vidare i stilla förhoppning. Om att min försoningska bli fullständig. Med drottningen som fick ge upp sitt land. Hon vars flicknamn jag tagit till mitt.