Tillblivelse vid Korsvägen.

För så länge sedan nu. Kom jag hit första gången. Lämnade jag för sista. Världen där fröet landade. Där maskrosen trängde upp genom parketten. Där utdöda havsdjur simmade i trapphuset. Lekte jag och änglaflickan bland skuggorna långt uppe i den vinande kallvindens dunkel. Som de enda barnen i en stad av sten. Inne på gårdarna dit ljuset inte nådde. Spelade kärva musikanter som fick våra slantar att singla från fönstren och syrenträdet att blomma. Genom de stora salarna där allt var vackert och skört. Sprang jag genom mörkret från drömmarnas odjur. Till henne som fann ett liv i att arrangera blommor. I att välja dyrbara tyger ihop med hattmakaren. I att sprätta franska böcker med sin långa silverkniv. Hon som fäktades mot egna demoner. Såg kronbladen vissna. Nytt liv gro.