Själavandring i Kalvviken.

Som från ett långt avstånd ser jag kvällssolen dra sina slöjor över strandängen. Återvänd från skuggorna provar jag mina vingar. Seglar jag tyst fram mellan vindkrökta stammar. Som om jag var här men ändå inte. Tystnar fåglarna ett kort andetag. Bryts vattenytan ett litet ögonblick. Sticker skäddan iväg över bottnen framför mig. Som om jag var från denna världen. Smeker vågorna min hud sanden mina fotsulor. Andas jag in sältan i den svaga kvällsbrisen. Står silvertärnan helt still och tittar ner högt ovanifrån. Är du verkligen där. Pulserande som djupen. Eller var du bara. En lätt krusning.