På andra sidan Bøsdalafossur.

Längs långvattnet allt längre in i den gömda världen. Vandrar vi med spovarna oavbrutet vaktande utom räckhåll. Silhuetterna av deras långa näbbar. Skarpa i det lätta duggregnet. Fyllda av ängslig förebådan. Deras gäckande läten. Som varnade de för Mykirs längtan att dra ner oss i djupet. Drunknande i bruset som osynligt närmar sig. Avgrunden som utan varning öppnar sig framför oss. Där sjön störtar ner i havet långt nedanför. Brytande vågor som åskknallar från ingenstans. Sträckande sig efter oss ända högt häruppe. Svindlande våra sinnen längs den skarpa kanten. Balanserande våra själar ostadigt på kastvinden. Glidande på den våta klippan. In i nästa verklighet.