Kort vila i Viðareiði.

Där den sista resten av land skjuter ut i havet. Där vattnet sjunkit undan tills nästa flod. Där den fasta formen övergår i flytande. Just där vägen tar slut en gång för alla. Vilar vi njutande vår matsäck. Vårt brutna bröd med sardiner. Just där. Slumrar jag till. På klippan som atlantvågorna snart ska skölja över. Är vi tillsammans en bråkdels evighet. Söker vi ett språk att använda i gränslandet. Mellan det vi vet och det vi förnimmer. Mellan verkligheten och drömmen. Mellan livet och oändligheten. Svävar våra tankar. Tränger våra känslor. Möts våra andar. Saknar jag oss redan. Rastlösa som vindarna. Reser vi vidare.