Enslig samvaro på Kunoy.

I landet utan träd

står jag mitt i en skog.
Är världen tom

på människor.

Rinner bäckarna

ur dimman.
På öarna i strömmen

har mitt sinne stannat upp.
Blir det aldrig sommar.

Får livet plats.
I fårens rike.

Finns inga vargar.
Störtar marken

ner i havet.
Finns en nymålad liten kyrka

nere vid vattnet.
Står en sten över den lilla pojken

som inte ens blev ett år.
Där bara mjukt gräs växer.

Är klipporna vassa.
Går vågorna höga.

Finns trösten

i den svaga doften

av backtimjan.
I de vänliga orden.

I återföreningen

med de ännu levande.
Finns kärleken.

Ser vi meningen.
Blir vi hela.