Enslig samvaro på Kunoy.

I landet utan träd står jag mitt i en skog. Är världen tom på människor. Rinner bäckarna ur dimman. På öarna i strömmen har mitt sinne stannat upp. Blir det aldrig sommar. Får livet plats. I fårens rike. Finns inga vargar. Störtar marken ner i havet. Finns en nymålad liten kyrka nere vid vattnet. Står en sten över den lilla pojken som inte ens blev ett år. Där bara mjukt gräs växer. Är klipporna vassa. Går vågorna höga. Finns trösten i den svaga doften av backtimjan. I de vänliga orden. I återföreningen med de ännu levande. Finns kärleken. Ser vi meningen. Blir vi hela.