Åskregn över Lagadalen.

Flodens stränder ligger blottade. Ängen har vissnat och den spruckna jorden viskar efter väta.
Hukande under takets svalka andas jag in öknens andedräkt. Hör jag nästan isarnas jämmer. När knallarna kommer i fjärran. Reser sig mörka moln mot den torra rymden. Känner jag plötsligt en vind komma.Andas jag ut. Känner jag tunga droppar mot huden. Läskas min förtröstan. Men när regnet väser och förångas. Himlen åter blånar. Torkan vandrar djupare in i den tysta skogen. Dansar jag av längtan. En stilla regndans.