Till vila vid Galterö huvud.

Medan tidvattenströmmen rusar genom det smala sundet och sköljer med sig allt. Angör fartyget Trubaduren som ett rymdskepp en jungfrulig planet och plöjer obevekligt in genom farleden. Glider grästuvorna över strandängen som en flyende armé av sjöborrar. Hälsar mig hägern allvarsam med sitt hesa skri. Faller ett stilla regn på ljungen som dog i sommarens torka. Lapar jag i mig vikens tystnad som ett törstande djur. Slår svallet in från ingenstans. Där maneterna svävar som tunna hinnor över gräset. Simmande genom evigheten. Sjunger min varelse.