Molnfritt över Blåalt.

Medan en stadig sydan forsar genom bokarnas kronor. Flödar det förgyllda höstljuset mellan flyttblocken och sköljer upp på mossan. Faller löven i de långa skuggorna som den kommande snön. Påminns jag om hur naturen en gång såg ut. Gammelgranarna som i sekler gömt sig härinne bakom berg och sjöar. Vars vishet djupnat av obruten eftertanke. Som bevittnande förmultnandet av sina stormfällda själsfränder. Fäller sina tårar av koda.