Sommarsmak innanför Sockertoppen.

Vid båthuset i den svalnande höstsolen. På bryggplankorna som blekts av saltet. Ser jag för mig en liten pojke i blå kaptensmössa. På toften under ekans tygsegel i orange flytväst. Hör jag vågorna skvalpa glatt mot borden. Följer jag hans förväntansfulla blick ut mot gattet. I en värld som inte sträcker sig så mycket längre. Än att lycka är glittret på vågorna. Löftet i vinden. Synen av den där klippan. Som alltid är längre bort. Skimrande som en okänd längtan. Nästan verklig. Nästan helt bestående. Av en okänd sötma.