Cap de Formentor vid dagens slut.

Ut mot udden följer vi en smal väg som klänger sig fast vid de lodräta stupen. Medan skymningen sänker sig över ett Medelhav skimrande i bleklila. Upphör plötsligt fast form. Kommer vinden från alla väderstreck och blåser rakt igenom mig. Virvlar tankarna iväg över vattenvidderna. Betraktar jag mitt liv högt ovan vågskummet.Från den första början. Som en av eleonorafalkarna seglande på termiken. Dyker jag i svindlande hastighet. Av halsbrytande ömhet. Griper jag tag. Om en dununge. Fallen ur boet.