Hagadösen i novemberljus.

Som ett tecken att tyda landar skatan framför mig. Som i en saga om skapelsen strålar solen ner genom molnen. Som i en skröna om verkligheten försvinner jag in bland träden. Som genom en port till årtusendena ser jag in i gravkammaren. Hör jag glömda själars klagan genom öppningen.
Eller är det bara vidskepelse. Att du kan flyga till andra sidans mörker. Att du kommer tillbaka med sorg. Ser du inte mina vippande stjärtfjädrar. Hur jag kommer med lycka. Mitt vita bröst. Det ljusa i svärtan.