På Höjalt genom vinterns port.

Medan tradarna dånar avlägset på riksvägen genom dalen. Stryker räven längs gärsgården bort under ekarna. Skyggt allt längre in i förglömligheten. Rör jag mig bland töglänsande stammar. I den nollgradiga rymden mellan årstiderna. Klänger sig nysnön fast på tunna strån. På den multnande sommarens skörvassa eggar. Strör osynliga småfåglar sitt glesa kvitter. Över glittrande mossa. Över skogens tysta väntan. På den dag då de blåmarkerade träden ska falla. Vråken ska skrika högt över ängen. Och den bitande kylan. Ska smyga ur skuggorna.