Sjöbergen i julmörker.

Upp mellan kråkslotten som trängs på sluttningen. Slinker jag in i den yviga skogen. I det dunkla mellanrummet. Det trängda ingenmanslandet mitt i allt det tillhörda. Mitt i stadens hetsiga glitter. Skymtar de nedsläckta skjulen trotsigt i halvmörkret. Hoplappade av bråte och skakiga drömmar. Om en egen odlingslott och några sorglösa höns. Om en fristad för det som inte passar in. I det nya som vill byggas här. Som skulle avliva det tilltufsade men ännu levande. Som den siste nattmannen. Som bodde härute i skuggorna. Ensam vid sin djurkyrkogård.