Själarnas möte vid Gathenhielmska stenen.

När vårtecknen blåser bort i den isande vinden. När lågvattnet blottar mitt allra innersta. Klättrar jag upp i en okänd del av skogen. Är det förflutna strax bakom mig. Söker jag mig fram mellan krokiga stammar. Följer jag en stig bara känd av skogens andar. Ser jag plötsligt in i ögonen på någon nästan osynlig. Står vi en stund förbundna med varandra. Tackar jag i mitt stilla sinne. Sjörövaren som trotsigt ankrade sina skepp nere i viken. Som räddade livet på den här platsen. På den uråldriga ekskogen som är hans hem. Rådjursbocken som nyss var här. Den stolta men skygga.