Saraband vid Nääs Slott.

Uppe på kullen står de höga ekarna i en stolt ring. Medan de vördnadsfullt bugar mot varandra i vindbyarna. Hör jag för mitt inre. Allvarsamma stråkar inleda dansen. Virtuosen värdigt famna cellon. I hela sitt smärtsamma vemod. I all sin oförlösta åtrå. Hör jag spinetten med strama tyglar hålla takten tillbaka. Valthornen lidelsefullt beröra. Pukorna explosivt förlösa. När solen bryter fram mellan låga snömoln. Vårfloden spränger genom brovalven. Flingorna yr över de vajande grenverken. Smältande mot den blottade jorden. Där längtan värkt ut. Lusten tagit form. Nytt liv spirar.