Tungt sinne vid Hanhals.

Vindgrumlade vågor sköljer över piren. Tången fladdrar på taggtråden och en otröstlighet vilar över den tomma hamnen. Världen går i stålgrått när vårtecknen hukar för bisterheten. När en ensam svan stryker förbi nära vågorna. Ser jag ut över havet utan att kunna frigöra mig. Från den senaste rapporten om hemsökelse. Om en utstuderad grymhet. Här i skuggan av De fredlösas borg. Där människor länge sedan föll för svärdet. Där livet klänger sig fast. Tar jag upp mitt enda motvapen. En skoningslös medkänsla.