Morgon på Rue Molitor.

Solen når precis över hustaken och alla är på väg genom sina liv. Hon spolar rent sin del av trottoaren. Han står längst bak på sopbilen när den rusar genom korsningen. Det unga paret sitter startfärdiga på sin scooter medan den gamla tanten mödosamt går över gatan. När raderna av crèmefärgade hus sträcker sig i alla riktningar och jag smälter in i deras drömska geometri. När begravningsklockorna ljuder och de sörjande står svartklädda utanför kyrkan. I staden med odödlig själ. Föds en ny dag.