Parc de Saint Cloud mellan vårregnen.

Det droppar från träden i den plötsligt varma solen. Medan korparna plockar tyst bland fontänens tusenskönor. Ser jag stadens alla torn i fjärran. Skrider den sista drottningens ande längs de dolda stigarna. Hon som giftes bort som barn. Som dömdes till giljotinen av herrarna i tribunalen. Som anklagades för att ha svikit sitt folk. För både slös och lösaktighet. Som drar sin slöja genom de vittrande resterna av sitt slott. Hennes okuvliga sång invävd i vårfåglarnas. Bespara mig din ömkan för jag är försonad med mitt öde. Tillfreds med att ha följt ända till slutet. Min rena lust.