Bortom Bastuträsk den längsta dagen.

Genom ändlösa våtmarker löper rälsen. Förbi ödegårdar i långsamt förfall. Längs ensliga sjöar som tålmodigt växer igen. Där människan inte längre är påtaglig. Bara gör sig påmind genom ett enstaka jakttorn över björkriset. En transformatorstation prydligt inhägnad. Ett timrat uthus där vägen tar slut. Närmare nollpunkten för en annan tideräkning. Rör vi oss i sakta mak. Långt bortom ödsligheten. Dit intigheten tar vid.