Avstamp i Nikkaluokta.

Vi bor över natten vid den urgamla samebyn. Städar i skrymslena och har ett allvarligt samtal med demonerna. Ser snöfläckarna på massivet under de tunga molnen. Lockande oss med ett löfte om tidsfrihet. Dit vandringen börjar genom illgrön fjällbjörkskog där snön nyss låg hög. I ett strilande regn som varsamt sköljer sinnena från ovidkommelser. Längs forsen som brusar av självklar förvissning. Går vi in i en egen värld. Av strävan och flöde. Av möda och enkelhet. Av livets dansande andar. Är vi komna.