Bergtagen vid Akkajaure.

Vi slingrar oss ner från högfjället längs vattenfallen. Efter fem dagar i väglöst land skär suset från en passerande bil som ett rakblad genom vattenbruset. Hörs högspänningens vinande över den hårda vinden. Går vågorna höga på regleringsmagasinet. Som en gång var ett pärlband av sjöar. Som slutade i det stora fallet. Som nu går i tunnlar till turbinerna. Men borta vid Akkai sin mäktiga oberördhet. Öppnar sig fjällvidderna västerut. Känner jag lusten att återvända. Dit nästan ingenting är gjort. Av eller för. Oss människor.