Semesterslut i Sommarsverige.

Slagregnet torkar på asfalten och luften klibbar mot kinderna. Vi stuvar utemöblerna i källaren och minnena i hjärtat. När som ängen gulnar och äpplena mognar. Släpper jag anspråken på viktlöshet. Fladdrar en lätt oro förbi. Sipprar ett obestämt vemod igenom. Lämnar jag stunderna som lovade oändlighet. Njutningen som verkade gränslös. Högt ovanifrån. Landar vi tungt igen. Bortanför drömmarna. Nära livet. Med vingarna i behåll.